Vår första utlandsresa!

Så var det dags! Klockan ringde och vi hoppade ur sängen med ett riv. Nu är dagen äntligen kommen: vår första utlandsresa som lag. Oj, som vi hade sett fram emot den! Bilarna var packade kvällen innan och de sista detaljerna färdigställdes – annars var vi redo. Nu kör vi, Umeå fotbollsfestival 2025!

Vi samlas utanför terminalen och lagledaren har hämtat våra biljetter. De delas ut till pojkarna medan vi prickar av dem på spelarlistan. Vi konstaterar snabbt att ingen blivit sjuk eller fått förhinder. Puh!

Förväntansfulla pojkar, tränare, lagledare, föräldrar och BK-Benny kliver ombord. I tumultet vid trapporna går KAJ obemärkt förbi. What—ska de också till Umeå? Ska de spela vid invigningen? Spelade inte de fotboll? Spekulationerna går vilda medan vi går mot hytten för att lämna väskorna.

Vi avnjuter frukost tillsammans medan Wasaline kryssar förbi Vasa skärgård. Havet ligger spegelblankt, men pojkarna hinner knappt smälta frukosten förrän ”båthippa” drar igång och svetten lackar i pannorna. Vad vore en resa utan hippa (eller kull som det kallas i Sverige).

Det är glädjande att se så många bekanta på båten: tränare, lag från nejden och föräldrar. Stämningen är laddad med förväntan och en gnutta spänning inför vad som komma skall.

Väl framme i Umeå tar vi väskorna från hytten och går ut till bussen som väntar i hamnen. Nu är vi här — och siktet är inställt på vår första match.

Vi anländer till Bräntbergsskolan och incheckningen går smidigt. Vårt klassrum ligger i källarplanet (vägg i vägg med P14) och temperaturen i korridoren känns behaglig, men det är väldigt varmt inne i klassrummet. Som tur är har några föräldrar lånat oss fläktar (och ett speciellt tack till ordförande för tipset), vilket bidrar till en betydligt behagligare vistelse under helgen. Vi packar upp, och sedan äter vi lunch tillsammans på skolan. Måltiderna på skolan är utomordentliga och magarna fylls.

Nydala spelfält ligger ungefär 25 min promenad bort, och vi promenerar dit största delen av helgen – perfekt uppvärmning inför matcherna. Det var kring 30 grader i flera dagar, men pojkarna orkade väldigt bra att promenera.

Första matchen spelades mot TEG Södra Umeå IF. Vi gick in med intensiv press och mycket bollinnehav. Vi lär oss spela 7 vs 7, och i traditionell stil avslutar vi matchen med vår hejaramsa:

“Vi är 4, vi är 8, vi är BK‑48!”

Kaptenen i motståndarlaget tackade oss och spelledaren. Sedan följde en stund av ovisshet från motståndarlaget: ska vi hälsa? I så fall åt vilket håll? Med vilken hand? Plötsligt tog en av deras spelare initiativ och vi möttes i en halvcirkel och hälsade med vänster hand. Det kändes ovant, men vi gjorde det glatt och anammade den svenska stilen. Vi lärde oss under turneringen att stilarna finns lika många som det finns lag och man behövde bara följa med flödet. Det var en intressant upplevelse!

Efter matchen återvände vi till skolan för middag och började ställa oss i ordning för invigningsmarschen. Vi åkte buss till stan och marscherade stolt med BK‑ och Finlandsflaggorna högt i skyn. Värmen och den tidiga väckningen gjorde sig påmind; pojkarna var trötta. Men när Dolly Style äntrade scenen vaknade alla till och stämningen steg rejält på torget. Yihaa!

Fredag:

Ny dag, nya krafter! Vår första natt som lag gick väldigt bra, och väckningen likaså. Alla pojkar studsade upp från madrasserna och började ta på sig fotbollskläder – imponerande!

Match två spelades mot SÄVAR IK och vi fortsatte med fina prestationer. Tredje matchen spelades först på kvällen, så vi styrde kosan mot Ume lagun för att svalka oss och ladda batterierna. Vi trivdes som fiskar i vattnet! Efter några timmars svalka promenerade vi tillbaka till skolan för middag.

I match tre ställdes vi mot HISSJÖ SK. Vi fortsatte prestera fint – målchanserna var många och försvarsspelet tätt. Vårt lag har verkligen anammat 7 vs 7.

Efter middagen följde disco för några spelare, medan andra sparkade boll på gården eller lekte och spelade kort i klassrummet. Tacksamt att discot hölls i samma skolområde som vårt boende.

Lördag

Tidig väckning – vår första match (Umedalens IF 1) började redan klockan 08:00. Trots den tidiga starten var vi på tårna från början och presterade riktigt starkt. Det var en av turneringens jämnaste och mest fysiska matcher, och vi fick kämpa för varje boll.

Resultatet stod 1‑2 länge tills Wilmer ryckte loss på kanten och, i sista millisekunden innan bollen skulle gå över linjen, slog ett perfekt inlägg. Milan mötte bollen med pannan och gick i mål. Euforin var total – kvitteringen kom precis i tid och kändes som en seger. Ett av vårt motto visade sin kraft: ‘spela till slut’.

Efter matchen var det fritt program. En del av laget och några tränare åkte för att kolla Hammarbys pojkar -14-match, medan andra gruppen valde att stanna vid skolan, spela kortspel, leka “hippa” eller ladda batterierna. När laget åter samlades var det dags för en kort repetition av stödspel på tavlan – i både anfall och försvar.

Nästsista matchen spelades lördag kväll mot Gimonäs Umeå Vit. Efteråt blev det ett besök i den lokala shoppen där några spelare investerade kronorna i spelskjortor.

Söndag

I sista matchen mötte vi Sandåkerns SK 2, och vi började känna av viss turneringströtthet. Vi nådde inte riktigt upp till vår normala nivå, men vi försökte väl. Efter matchen följde medaljutdelning och summering av turneringen.

Vi kan stolt konstatera att vår första utlandsresa blev en succé! Spelarna uppförde sig mycket väl, vi har utvecklats som lag och stärkt lagandan ytterligare. Det var ett sant nöje!

Våra matcher:

TEG Södra Umeå IF – BK-48 0 - 3

Sävar IK – BK-48 0 - 1

BK-48 – Hissjö SK 6 - 0

BK-48 – Umedalens IF 1 2 - 2

BK-48 – Gimonäs Umeå IF Vit 5 - 3

BK-48 – Sandåkerns SK 2 1 - 3

Hur gick det med KAJ då? Tyvärr såg vi dem inte mer – de styrde kosan vidare till en spelning i Piteå. Kanske borde vi åka dit nästa år? Frågar man pojkarna — då instämmer de med glädje.

Denna krönika rymmer inte alla oförglömliga ögonblick, men jag är övertygad om att varje spelare fått minnen för livet att se tillbaka på med glädje.

Ett stort tack till alla spelare, föräldrar, tränare, lagledning och samarbetspartner som möjliggjorde resan! Utan ert stöd hade det inte varit möjligt.

// Daniel
Tränare, BK-48 pojkar 2015
UEFA-C